Jävligt omväxlande humör
Labila jävla människa.
Och kommentaren från min lillebror kändes i hjärtat.
Fy fan.
Jag hatar min störda hjärna, för jag vill inte vara såhär!
"Men jag var iaf en glad tjockis då"
Jag var ju för fan glad.
Vad hände?
Låter väldigt tramsig och dum när jag säger: Älska dig själv och skit i vad andra tycker. Man är så rädd hela tiden att man inte ska vara snygg nog, smal nog. Att någon tänker "tjockistankar" om en på stan osv. Men det är deras problem, du är vacker och det är inget fel på dig. Skit i andra, var glad. Inrätta dig inte i något rätt eller fel som samhället/kulturen tvingar på dig.
tack mitt hjärta.
hur känns allt idag?
Ja det är svårt med ideal. Jag älskar verkligen inte mig själv heller, eller mitt fett. Men vi börjar bli kompisar såhär lite på prov. Och jag försöker ta på mig sånt jag tycker är snyggt, behöver inte vara så att det är sånt som sitter fult utan sånt jag tror/vet att mina vänner kommer tycka är knäppt/fult men va fan jag gillar ju det och jag tänker inte rätta mig efter andra.
Sen kan jag självklart tycka det är äckligt när någon riktigt fläskig person går förbi och allt hänger men då tänker jag mera att det är jag som är störd. Det är mitt problem att jag äcklas av henne/honom. Men tror att det är mer min egen rädsla över att bli "den där tjockisen". För det är ju det värsta som kan drabba en, att vara tjock. Fan va tramsig man är egentligen, men så är man hjärntvättat också. SHIT lång kommentar det här. Ursäktar :P
Fin blogg
(smekizz.blogg.se)
<3
