Min värsta mardröm...

Den 23e September fick mitt äldsta barn somna in.

Det skulle ju vara du och jag för alltid!
Vi var aldrig två individer, vi var en.
Du och jag.
Jag kommer aldrig känna mig hel utan dig, aldrig.
Du är den bästa son och vän man kunde önska sig, och nu är du borta.
Min lilla kämpe som verkligen kämpade in i det sista.
Och när du har haft det svårt har jag alltid funnits för dig.
Och när jag har mått som sämst så har du alltid funnits för mig.
Du har kommit och pussat bort mina tårar och lagt din lilla arm runt min och hållit om mig.
Att aldrig få se ditt söta leende igen.
Att inte få höra dig prata och säga ”mamma” igen.
Att inte få snosa ner näsan i din päls, eller lukta på dina små popcorntassar.
Det finns inte på kartan.
Jag hade inte funnits om det inte hade varit för dig mitt älskade lilla hjärtebarn.
Det var egentligen en annan hund som skulle åkt med hem den där dagen.
Men det var du som kom och kastade dig upp i mitt knä och pussade på mig.
Så det var väl egentligen du som skulle följa med mig ändå.
Det var, är och kommer alltid vara du som är min stora kärlek.
Du har aldrig varit ”bara en hund”.
Och du har vunnit många människors hjärtan genom att vara den underbara son du är.
One of a kind.

Hur fan ska jag klara mig utan dig?
Vi skulle dö samtidigt du och jag.
Och när du somnade in med ditt lilla huvud i min hand så försvann jag med dig.
Jag är tom nu.
Känslomässigt förstoppad.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta Fritz!

As strong as you were, tender you go.
I'm watching you breathing for the last time.
A song for your heart, but when it is quiet,
I know what it means and I'll carry you home.
I'll carry you home.
Du kommer alltid att fattas mig älskade unge! :'(
Vila i frid hjärtat mitt♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0