Dagen D

Operationen gick bra.
Dock var jag jävligt nervös, men läkaren var hur rar som helst och det underlättade lite.
Johan sa att jag somnade med öppna ögon.
Det gör jag tydligen hemma också men då kisar jag mer, ganska märkligt kan man tycka.
När jag låg på uppvaket så kom läkaren och pratade med mig.
Han sa att han sett någonting och att dom tagit bort det.
Det skickas på analys och jag kommer att få provsvar om 2-4 veckor.
Känns som att det kommer vara långa veckor.
Tänk om jag har cancer utan att veta om det, fy fan.
Men men, jag försöker hålla humöret uppe även om jag har förjävla ont och mår illa.
(Tänk negativt negativt negativt!)

Kan man göra annat än att älska sjukhuskläder och att man kommer undan med att vara ful som stryk när man ska in på operation?
I would think not!


Nu mår jag kasst som fan.
Får ringa sjukhuset imorgon och se om jag kan få något annat än Alvedon.
Jag har ingen större lust att vara grönsakig och ha ont.
Eller ja, hellre grönsakig än ont.

Anyway, nu är det bara att hoppas på något bra.
Trots att jag vet att det är någonting som är fel.
Märklig känsla det där...
Ungefär som den gigantiska bindan jag har, herrejävlar.


Bra och anuset fast lite tvärtom..tror jag

Jag har börjat få tränings cravings igen.
Men jag är fortfarande sjuk efter Putte i Parken och måste bli frisk till på måndag!
Så jag får skippa träningen tills vidare.
Och nej, provsvaret från det senaste sjukhusbesöket var inte bra.
Måndag = Dagen med stort D.
Ingenting jag ser fram emot, men det måste som sagt göras.
Sen hoppas jag på att allt går bra och att jag inte blöder som en gris.
OCH att provsvaret kommer vara negativt.
Är det inte det så dör jag, fan.
Negativt = positivt, så jävla korkat.
Just det ja, tänk positivt Malin, tänk positiiiiivt!!!
Tänker iaf försöka komma igång med träningen när kroppen orkar med det och när läkaren säger att det är okej.

Annars då?
Putte i parken var inte dumt (Y)
Jag orkar inte bildbomba nu.

Högst oväntat att träffa Mari där. (Hur stor är den chansen, typ ingen alls)
Fattar inte hur hon kunde veta att jag var jag och att jag fattade att hon var hon med tanke på att hjärnan gick på tomgång.
Rar var hon iaf :)
Har lite/mycket minnesluckor, så jag kom inte ens ihåg när vi hämtade ut banden :P

Jago



JagoMari


Sammanfattning!
Det var inte dumt någonstans typ, förutom att jag blev förjävla bakis.
Jag tror att jag börjar bli för gammal för att festa 4 dagar i rad, fy fan.
Och det var roligt att träffa trevliga människor för en gångs skull.
Inget bråk, helt otroligt.
Kunde ha blivit, men icke! ;)
+ Kunde cykla dit och hem.
+ Vara bakis hemma.
+ Jag fick se Kent (Inte dumt!)


Patte i purken

Blir!
Nu vill jag ha roligt, annars blir jag fan grinig.
Har jag inte det så kan världen köra upp något.
Innan det blir en badfri sommar med ont och blöderier så tycker jag faktiskt att jag kan få ha det.
Tacksåmycket!

RSS 2.0